Ett relativt mått på hur lätt ett material går att bearbeta genom skärande bearbetning
Ett material med god skärbarhet är eftersträvat för att erhålla en så god produktionsekonomi som möjligt där tex stabil process och snabb avverkning är två viktiga parametrar.
Ett materials skärbarhet definieras och påverkas utifrån ett antal olika parametrar.
Verktygsförslitning
Detta är den viktigaste parametern då förslitning av skärande verktyg har en direkt påverkan på bearbetningsresultatet. Minde förslitning bidrar till bättre skärbarhet.
Skärmotstånd
Stort skärmotstånd kräver stora skärkrafter vilket påverkar nåbara toleranser pga fjädringar och vibrationer i arbetsstycket och maskinen. De stora krafterna och ökar även risken för verktygsbrott samtidigt som energibehovet ökar.
Lägre skärmotstånd bidrar i de flesta fall till bättre skärbarhet.
Spånbrytning
Vilket typ av spånor som bildas och hur dessa bryts hänger till stor del ihop med materialet. Små spån är att föredra för att minska risken för trassel som kan påverka skärresultatet samtidigt som det underlättar spåntransporten.
Kortare spån bidrar till bättre skärbarhet.
Löseggsbildning
Ett materials förmåga att skapa avlagringar på skäret, så kallad löseggsbildning, viket påverkar skärresultatet negativt. Även kallat kletning.
Mindre tendens för löseggsbildning bidrar till bättre skärbarhet.
Ytbeskaffenhet
Ett material som möjliggör högre toleranser och med mindre tendens till mikrosprickor i ytan bidrar till bättre skärbarhet.
Bestämning av ett materials skärbarhet
Det saknas idag en standardiserad metod för att bestämma ett materials skärbarhet varför detta begrepp vanligast fungerar som en inbördes skala mellan olika material från en och samma leverantör.
