Råmaterial bruten från en gruva och innehållandes en majoritet järnoxid som sedan används för framställning av råjärn. Järnmalmen anrikas för att öka procentuella mängden järnoxid och reducera mängden oönskade ämnen.
Ifall en bergart innehåller mer än 30% järnoxid klassas den som järnmalm. De vanligaste malmtyperna som bryts i Sverige är Magnetit och Hematit.
För att framställa järn används som råvara järnmalm, men även skrot kan användas. Järnmalmen tillsätts i masugnen tillsammans med koks och slaggbildare, Malmen bryts i en gruva och krossas därefter för att avskilja malmen från gångarten (anrikning) vilket skapar s k slig. Sligen kan efter det formas till olika former, av vilka pelletskulor är den vanligaste formen. Pelletsen används sedan som insatsmaterial vid råjärnsframställning genom masugn tillsammans med koks och slaggbildare vilka smälter och reducerar järnmalmen till järn samt frånskiljer slaggprodukterna från järnmalmen.
Järn
Om man inte direkt syftar på grundämnet Fe så menar man kol-legeringar på över 2%, vanligtvis mellan 3,5-4,5%, som gör att den ej är smidbar.
Koks
Råjärnsframställning genom masugn
Slaggbildare
Slaggbildare används för att underlätta bildande av en slagg med önskade egenskaper, som har möjlighet att separera oönskade ämnen från metallbadet.
