Vid grovbearbetning [1] är målet hög avverkningshastighet och vid finbearbetning [2] uppnås slutlig eftersträvad tolerans
Skärande bearbetning av ett arbetsstycke delas vanligtvis in i en eller två nivåer av grovbearbetning. Den första nivån kan vara anpassad för en första renskärning av ett arbetsstyckes ojämna yta vilket ger upphov till varierande spånare och stora skärkraftsvariationer och slag.
Därefter kan en mer optimerad nivå av grovbearbetning utföras för att med så hög avverkningshastighet som möjligt uppnå nära slutlig form.
Bearbetningen avslutas sedan med en finbearbetning som färdigställer detaljens dimensioner och toleranser.
De olika nivåerna ställer olika krav på skären och skärvinklar där tex negativa skär passar bäst för grov bearbetning då de har en bättre förmåga att ta upp skärkrafter vilket tillåter högre avverkningshastigheter.Vid finare bearbetning väljs vanligtvis positiva skär som ger en bättre ytfinhet men på bekostnad av avverkningshastighet.
Läs mer under Positiva och negativa svarvskär samt Positiva och negativa frässkär.
Vid optimala förhållanden är arbetsstyckets ursprungliga mått så pass nära den slutliga formen, så kallad near-net-shape, att endast finbearbetning krävs för att färdigställa detaljen.
