Detaljen som skall mätas fixeras på ett mätbord varefter mätarmens mätprob positioneras manuellt av operatören mot ett antal punkter på detaljen för att kalibrera en nollpunkt i X/Y/Z. Därefter utför operatören en serie mätningar genom att upprepade gånger positioneras proben mot detaljens yta för att generera en mängd mätpunkter av objektets kritiska ytor och feturer. Mätresultatet kopplas till toleranskraven och ger en omedelbar bild över vilka ytor som ligger inom och utanför godkända toleranser.
Mätarmen består vanligtvis av 7 axlar för att ge full rörelsefrihet och maximal åtkomst med mätproben.
I stort sett alla material expanderar (ökar i volym) eller kontraherar (minskar i volym) med ändrad temperatur. Beroende på objektets form så resultera detta även i vridningar vilket ger avvikande mätresultat trots att en detalj kanske egentligen uppfyller eftersträvade toleranser. Detta gäller även själva mätutrustning och mätbordet varför mätning ofta utförs i tempererade mätrumrum för att minimera denna effekt.
