Metoden kan utföras utan automation men vanligtvis så sker pressningen automatiserad pga dess goda förutsättningar för detta.
[A] En ständigt fylld pulvermatare [1] positioneras ovanför presskammaren [2] som fylls med metallpulver. Botten av presskamamren består av en presskolv [3] som i detta läge är sänkt till dess nedre läge.
[B] En övre presskolv [4] sänks ned och båda kolvarna rör sig sedan mot varandra för att komprimera pulvret med pålagd presskraft.
[C] Den övre presskolven avlägsnas medan den nedre trycker upp detaljen till ytan för att enkelt kunna avlägsnas.
[D] Pulvermataren positionras åter över presskammaren och trycker på så sätt fram detaljen och processcykeln upprepas.
Kompressionen av pulvret resulterar i en grönkropp [5] där partiklarna i pulvret mekaniskt bundits till varandra. Denna detalj är skör och har inte de slutliga egenskaper som eftersträvas. Presskolvarna kan vara uppdelade i flera olika sektioner för att kunna uppnå olika densiteter i grönkroppens delar.
För att omvandla grönkroppen till en användbar komponent måste den genomgå upphettning för att pulvret och dess atomer genom diffussion skall få den eftersträvade metallurgiska bindningen som krävs för att få en hög hållfasthet. Denna efterbehandling kallas för sintring och sker i en sintringsugn fylld med inert gas för att motverka eventuell reaktion med syre.
För att ytterligare förbättra och anpassa detaljen till det slutliga användningsområdet så används några vanligt förekommande efterbearbetningar såsom Återpressning, Uppkolning, Infiltration, Impregnering, Ytförtätning. Detaljen kan även genomgå flera upprepade sintringar för att öka dess densitet.
Ofta bearbetas även detaljen med konvetionella bearbetningsmetoder såsom fräsning, svarvning och slipning.